onsdag 5 november 2008

Rädslan.

Ibland blir jag bara så jävla trött.
Det kommer alltid finnas folk som vill trampa på en, vart man än är. Det man får tänka på är väl att de människorna i sin tur är osäkra, eller själva blivit trampade på. Det jag tycker är så fullkomligt avskyvärt är när människor uttnyttjar ens svagheter. Bara för att jag för snäll, oftast konflikträdd och verkligen inte vill göra någon illa. Jag är rent utav rädd för att såra folk ibland. Men det är vissa personer som man verkligen inte trodde skulle trampa på en. Det gör mig mest äcklad. Förbannad och förvirrad. Är människan i grund och botten en ond liten varelse som bara är självupptagen och maktgalen? Eller är vi oskyldiga djur som bara handlar efter vår största instinkt; Överlevnad?
Det handlar om att klättra uppåt. Bli så framgångsrik som möligt. Att lyckas. Skit i alla andra. Är det verkligen så? Jag blir bara så trött. Kan vi inte bara vara vänner, kompis?

2 kommentarer:

aka Chasy. sa...

du är utmanad, check out my blogg!

Abacuz sa...

:( det är jobbigt.
Kommer alltid finnas opportunister som tar för sig lite för mycket, som trampar, som inte bryr sig.
Det är dom man får sparka på så dom vaknar lite.
Du borde lära dig ta konflikter, att vara konflikträdd är inte bra nånstans faktiskt. :(
Men det är något som kommer med tiden tror jag. Kan inte säga jag är speciellt konflikt-"orädd". Men jag är bättre än när jag va yngre :) Så det finns nog hopp för dig med älskling.
Det kommer när man blir trampad på så mycket att man lackar ur. Och börjar skälla istället.. Då märker man att... det inte alls var så farligt.
För varför ska man bry sig om annans känslor, om den någon inte bryr sig om sina egna?
No point what-so-ever.