Tisdag.

Nu börjas det igen. Gårdagen var kass, idag var lite bättre. Men jag känner det ändå, det bara försöker ta över mig. Vankar av och an, väntar på svar på sjukhuset. Jag börjar bli desperat, snälla kan det inte va så att det är nog med hormonbrist för att jag ska få mina sprutor. Visst det blir jobbigt att ta de jävla sprutorna varje kväll men det må så vara, bara jag mår bra igen. Jag orkar inte vandra runt som en tyst zombie utan ups and downs, bara en sinnesstämmning som en rak linje. Oh well..