The most ironic day ever.

Jag har lyckats med det omöjliga. Jag har sagt upp mig på jobbet, och fått sparken på samma dag. Kan jag få en applåd och stående ovationer eller? Alltså, tillåt mig att skratta. Jag kom dit och sa "Idag blir min sista dag för jag tänker sluta". Så efter att jag suttit i knappt en timma så kommer bitterfittan och vill snacka med mig. Hon har lyssnat av mig och tydligen upptäckt några fel som jag gjort.
Bitterfitta: Det är är saker som man kan få sparken för..
Jag: Jaha? Jag ska sluta idag så jag kanske slarvade lite.
Bitterfitta: Ja, men du kan väl gå hem då.

Jag ville typ skratta åt det när jag satt där med henne men det kändes inte helt rätt. Jag är så jäävla glad att jag är kvitt det jobber nu. Högsta chefen gillar i alla fall mig och sa att om jag behövde ett extrajobb igen så skulle jag höra med dem. Om inte bitterfittan snackat skit om mig med honom nu.

Jag börjar fundera på om de ville ha bort mig bara för att inte behöva betala sista lönen. De tyckte väl att det var onödigt att jag satt där och tjänade pengar när de redan visst att jag skulle sluta. Inte vet jag, och inte fan bryr jag mig.
FREDOOOOOOOOOOOOOM!!!!!!!!!!